Jag är ganska less på mänskligheten på något vis. Dels för att mänskligheten är helt värdelös och dels för att alla är feta stora idioter som vänder kappan efter vinden. Det är liksom det vi gör. Det är det vi är bra på, och inte ens det är vi bra på. Och jag vet att jag är en del av mänskligheten, och jag är exakt likadan, och det är det som stör mig mest. Jag  vill gärna tro attt jag är annorlunda, och jag försöker i den mån det går, men det är ganska värdelöst när ungefär 5 999 999 982 människor endast finns till för att vända kappan efter vinden, igen.

Jag har ganska länge dividerat kring det faktum att alvedon och högklackat är roten till allt ont. Alvedon av den anledningen att det får folk att slippa känna smärta, och jag tror faktiskt att alla hade mått bra av lite smärta. Och om inte alla, så ganska många i alla fall. Högklackat av den anledningen att de endast finns där för att lyfta upp kvinnan. Ganska värdelöst vill säga. Kvinnan kommer inte högre upp med de där jävla högklackade skorna ändå, så det är ju bara att lägga ner (när dessutom de flesta inte ens är snygga och gör så att man får ont i fötterna så känns de inte riktigt särskilt lockande).

Jag är dock villig att ändra mig. Det är mycket möjligt att alkohol faktiskt är roten till allt ont. Och ja, jag tar konsekvensen att framstå som en moraltant som är nykterist och minsann gör precis som man ska, trots att det inte riktigt är så jag vill uppfattas. Och alla fjortisar (och alla andra för den delen också) kommer skrika “Oh nej”, men jag är ändå ganska säker på min sak. Tänk över det lite. Det blir så mycket klarare då.

Samtidigt som jag har all respekt för de som dricker alkohol ganska regelbundet och helt enkelt behöver lite ursäkter då och då och som känner att de inte klarar av att göra vissa saker i medvetet tillstånd så förstår jag inte riktigt kulturen. Tycker man att det är gott så okej, men det framstår mest för mig som en dålig ursäkt.

Det tragiska i det hela är att om någon hade bjudit mig på alkohol just nu i denna stund så hade jag inte tackat nej, just för att hela mänskligheten suger pisshårt.  Och det är därför, mina vänner, jag kommer stanna inne denna valborg.

Slutsats: Jag är mest tragisk av alla.

Man kanske ska ta in i beräkningen att jag mår ganska (läs: väldigt) bra idag dessutom, helt enkelt för att ett hej säger så mycket, och för att solen bestämde sig för att hälsa på Borås.