Hur klarar man av att vara deppig i mer än 5 minuter? Det har jag aldrig förstått. Jag klarar ungefär 4.5 minuter och sen hatar jag mig själv så mycket att jag bara måste bli jätteglad i minst dubbelt så lång tid.

Jag klarade av att skriva ner “Vad gör man när man har sett det vackraste som någonsin har gått i ett par skor och man vet att han inte är interesserad för vad är man själv?”. Sen hatade jag mig själv. Inte på grund utav det som man kanske skulle kunna ana. För vad har jag gjort? Jo, jag har stavat fel på “interesserad”. Så stavas det inte. Jag har börjat bli anglosaxisk, eller som jag själv vill kalla det: angloidiotisk.

Så då hatade jag mig själv. Sen insåg jag att jag är så korkad. Jag kan varken nyttja det svenska språket eller använda mig av lite simpel matematik. Jag är så korkad att jag inte ens vet hur man är deppig. Så jag blev glad igen.

Jag vet inte om det är bra eller inte.

(Snart hoppar jag av IB och börjar städa toaletter istället)