Powernap

Varenda eftermiddag som jag har kommit hem den här veckan har utspelat sig exakt likadant. Jag kommer hem, äter och sedan sitter jag vid datorn i ungefär 5 minuter. Ungefär efter 4 minuter drabbas jag av en insikt som säger mig att jag inte kommer klara av att hålla ögonen uppe mer än 1 minut till, så jag sätter på en bra låt och lägger mig i sängen, för att vila ögonen lite. Somnar, och sover i en evighet, Vaknar ungefär innan det är läggdags, men är då jättepigg.

Den enda logiska förklaringen till detta som jag kan komma på är att jag helt enkelt försöker ta igen de timmarna mitt på dagen när jag skulle sovit middag när jag var 3 år. Alla barn på dagis upp till 5 års ålder sov nämligen middag, men jag var ju hos dagmamma, och det enda minnet jag har därifrån är att vi åt plättar, dvs vi sov inte. Jag försöker alltså ta igen denna tid nu. Mindre lägligt, måste jag säga.

Min pappas fru snackar något om hormoner, tonåringar och “du sover för lite om nätterna”. Jag tror inte på det skitsnacket. Det är som med spöken. Har du någonsin sett ett hormon?

Nej, inte jag heller.