Beslutsångest

Jag är rent generellt en ganska frisk människa. Jag blir sällan sjuk (eller så förnekar jag det) och jag har ingen dödlig sjukdom. Det enda jag lider av är något, som förvisso skulle kunna liknas vid en dödlig sjukdom, som så många andra också lider av, och de som gör det fattar hur svordom jobbigt det är: Beslutsångest.

Jag är en av de där som får beslutsångest över de töntigaste sakerna, jag erkänner det, men idag rör det sig om en viktig fråga.

Jag besökte för ett tag sedan Polen - även kallat paradiset på jorden, åtminstone av polackerna själva. Det första jag såg när jag gick in i en mataffär var, till min förtjusning, en hylla fylld med Coca Cola vanilj. Det är vad man kallar ren lycka. De fyra resterande dagarna av den resan skaffade jag mig säkert hål på 124 tänder, både mina egna och några andras. Och så tog jag med mig en liter hem. Jag vill bara upplysa om att 1 liter är ungefär ingenting, och faktiskt inte ens fyller en hundradel av ett badkar - och föreställ dig själv de där kossorna som gått utan vatten i några år och när de väl får vatten, då fylls vattnet inte ens upp till en hundradel. Snålt.

I alla fall. Det visar sig att polacker inte tycker om konserveringsmedel (helt obegripligt) och colan går därför ut nu, i maj. Vad gör jag nu?

Jag ser endast tre alternativ, och inget slutar i evig lycka.

A) Jag dricker upp all cola och får därför inte smaka denna gudomliga dryck på ett himla bra tag.

B) Jag dricker upp hälften av colan. Resten tappar kolsyran (det har jag i och för sig inte särskilt mycket emot), och alla vet vi att en öppnad flaska inte håller lika länge som en oöppnad, och lär säkert gå ut inom 2 sekunder alltså. Vilket åter för mig till punkt A.

C) Jag dricker inte upp någon cola. Låter den stå kvar. Den möglar. Jag får bara titta på den. Samma förödande resultat här.

Sen finns det en D) också, men den innefattar självmord, och befläckande av colan med gift. Och inte ens det ger evig lycka.

Panik.