Jag är en ganska tolerant människa. Jag tolererar människor som är brötiga, omogna, korkade, som inte har några egna åsikter och som spenderar hela sin vakna tid med att dra skämt om mammor och könsorgan. Som inte vet hur man använder hjärnan, och som inte har några ambitioner. Jag har i ärligehetens namn inte så mycket emot dem. Jag har gått i en klass där 25% av personerna hamnade under den beskrivningen. Då lär man sig att bli tolerant. Och man tycker knappt att det är tragiskt ens.

Det finns vissa människor, däremot, som jag har svårt för. Och det är de människorna om har stora mål här i livet och som bara ställt in sina ögon på just detta mål. Folk som lägger ner all sin tid på att plugga eller jobba eller vad det nu är, för att få MVG:n i betyget eller tusentals kronor på lönekontot.

Jag har X antal personer i min klass som faktiskt är sådana, och de som inte är sådana kommer med största förmodan råka ut för det förr eller senare. Och jag spenderar ganska mycket av min tid att säga hur mycket dessa personer stör mig, och hur jag nog, trots allt, tycker att tortyr är ett bra sätt att gå tillväga.

Vad jag glömmer dock, är att jag faktiskt borde tacka de människorna. Det är dem som gjort att jag numera inte tycker att det är så viktigt, allt det där. Och jag tänker inte lägga ner tid på saker jag varken behöver eller egentligen vill ha. Och jag vet att det kanske inte gör mig rik. Men det gör mig ganska glad.

Tack så mycket. Lycka till med MVG:et. Så ska jag gå och vältra mig i lycka ett tag, bara.