Jag stör mig på mycket, det ska jag inte förneka. Men något som stör mig sådär äckligt mycket är trevliga människor. Det kan låta lite lustigt om man nu är en trevlig människa. Men jag är inte en trevlig människa och för mig låter det alldeles uppenbart och jag tycker att fler borde störa sig på trevliga människor så att vi helt kan få bort dessa från jordens yta.

Jag lägger inte energi på något eller några som jag inte anser är värd min energi. Och en sak är då säker, att vara trevlig tar mycket energi. Jag jobbar tillsammans med en kille som jag till exempel inte anser är värd min energi eller tid, och jag är därför inte trevlig mot honom. Det upprörde min mamma och det fick min handledare att skratta lite för länge, då jag berättade att jag inte sagt någonting alls till honom. Jag har suttit tillsammans med honom i ett kontor i sisådär 55 timmar. Hittills har jag sagt en sak till honom, och det var “Hej”. Mycket originellt. Och då endast för att jag precis proppat i mig godis och således gick på överskottsenergi och han sade hej först.

Annars sitter jag där i tystnad. Och han gör likaså. Och det är något av det bästa jag vet, att bara sitta i tystnad och veta att det är helt okej. Man måste inte snacka.

Jag irriterar mig på honom däremot, och jag vet att det tar enorm energi från mig. Men det verkar vara ganska oundvikligt. Han är en sådan person som jag inte tycker om. Det bara är så. Och nej, jag känner inte honom. Och ja, jag vet ändå hur han är. Han är en feg jävel som tror sig vara något bland sina kompisar och när han är med sina kompisar då äger han världen, han får förolämpa vem han vill, han får nedvärdera vem han vill, han är odödlig och cigg är Guds gåva till människan.

Som ni ser är jag en människa helt utan fördomar. Han är i alla fall inte värd min energi eller tid. Och därför är jag inte trevlig mot honom. Jag hade kunnat vara jättesocial med honom och fråga saker jag inte bryr mig om. Jag hade kunnat småfnissa till hans enormt dåliga skämt. Jag skulle kunna tycka att det är helt okej att han sitter och spelar på sin mobil hela dagen. Jag skulle kunna säga “Wow, vilken bra musiksmak du har” när han i själva verket lyssnar på 10 olika versioner av någon technodänga som var populär för 5 år sedan, och redan då var den dålig. Jag skulle kunna fråga honom hur läget är, och jag skulle kunna fråga honom vad han gjort idag, eller ska göra i helgen. Men ärligt talat, jag bryr mig inte.

Och jag lever i en illusion där jag åtminstone är ärligare och smartare än så. För det är en ganska bra definition på korkad för mig: att lägga ned energi på något man inte får ut något av.

På samma vis vill jag inte att folk frågar mig hur jag mår, om de verkligen inte vill höra svaret. Jag vill inte att folk säger att de bryr sig om mig när de i själva verket inte kunde bry sig mindre. Jag vill inte att folk frågar vad jag ska göra i helgen, om det verkligen inte ligger i deras intresse att faktiskt veta vad jag ska göra i helgen. Och det är nog väldigt få som faktiskt bryr sig. Har man tid att fråga, då förväntar jag mig att man har tid att lyssna på svaret.

På så vis hyser jag på något vis väldigt stor respekt för snubben jag jobbar ihop med. Det ligger inte i hans intresse att känna mig. Och därför tänker han inte göra det heller.

Imorgon kanske han får ett hej ändå. Men svarar han så lär det också bli hans sista hej från min sida. Det kan han lita på.