Jag har de senaste dagarna vaknat upp och innan jag ens hinner tänka att klockan är alldeles för lite för att jag ens skulle vilja öppna ögonen så tvingas jag springa in på toa och spy upp galla. Det blir, om jag ska vara ärlig, väldigt jobbigt i längden. Då kräkningar brukar komma hand i hand med magont och inte direkt gör en pigg och vacker så känner jag mig som ett vrak på morgonen. De som känner mig skulle redan kunna vittna om att jag, utan kräkningar, är ett vrak och till er kan jag berätta att jag numer mår ännu sämre.

Det lite intressanta i sammanhanget är att det händer bara om det faktiskt är morgon. Vaknar jag klockan 12 på dagen så mår jag alldeles utmärkt, men vaknar jag före 9-10 så är det kört. Och jag ligger, likt ett ÄS-barn, och gör konstiga ljud över toan och försöker sätta upp mitt hår i en tofs. Inte så graciöst.

Då ett av de mer användbara fraserna använda det här året (och alla andra år, för den delen också) har varit “googla det” så tänkte jag att jamen, ja, jag googlar det. Google har aldrig gjort mig besviken förr (eller, jo, det har det, men att söka på en tysk blogg är inte världens lättaste) och nu skulle väl inte vara ett undantag, tänkte jag.

Men jag kan berätta att söker man på kräkningar + morgon -gravid så får man upp ungefär 0 resultat och råkar man få upp något så kommer orden antingen från, just ett ÄS-barn eller en sida om och för kvinnor som är gravida men där de snitsigt döpt om det till “nio månader” istället och således inte nämner ordet gravid.

Och sen läser jag det här:

“Kräkningar kan vara psykogena och led i anorexi, resp. ett tecken på sjukdom i huvudets inre, t.ex. hjärntumör.”

Det fick mig inte att tycka om google mer. Sedan följer magsår, gastrit och en hel del svåra medicinska termer, och allt är sådär överdrivet allvarligt. Efter det såg det ut som att enda möjliga lösning måste helt enkelt vara att jag är en hund i grund och botten. Jag trivs inte direkt med något av alternativen.

Och då insåg jag att det är internet som skapar dessa enorma mängder hypokondriker. Och nu måste jag, likt som man gjorde förr i tiden, faktiskt släpa mig till vårdcentralen.

Det känns ju inte så himla high-tech. Det känns, i ärlighetens namn, sååå 1900-tal.